I det tjugotredje avsnittet pratar vi om att krascha avsnitt, patentstickning, rebellbrudar och sommarsjalar. Vi pratar om en peppig sommarmarsch i pilsernfilmsanda, magisk tvåfärgspatent, grodläten och fluffiga enhörningar. Knasigt ljud, stickklick och teslörp bjuder vi på. Lyssna via en podcastapp, direkt här eller längst ned i inlägget. Vi finns som vanlig på facebook och instagram.
I det tjugotredje avsnittet pratar vi om att krascha avsnitt, patentstickning, rebellbrudar och sommarsjalar. Vi pratar om en peppig sommarmarsch i pilsernfilmsanda, magisk tvåfärgspatent, grodläten och fluffiga enhörningar
I det tjugoandra avsnittet pratar vi om poddpaus, WHO, strulig stickfasthet, videomötesstickning och garnshoppning i coronatider. Vi pratar om en marsch som tågar in över världen, refererar till boxers i porslin, tegnellslipover och spider Gwen. Knasigt ljud, stickklick och teslörp bjuder vi på. Lyssna via en podcastapp eller direkt här. Vi finns som vanligt på facebook och instagram.
I det tjugoförsta avsnittet pratar vi modetips, misslyckade tvättprojekt, dåliga nyheter, ufon och ihjälslagna smurfar. Vi diskuterar en marsch om ullrockar, refererar till kossor i klappkeps, pommestofflor och töntig fransk nationalism. Knastrigt ljud och stickklick bjuder vi på! Lyssna via en podcastapp eller direkt här. Vi finns som vanligt på facebook och instagram.
I det tjugonde avsnittet, del 2, pratar vi kropp, viktnedgång, tröjor som är stora, bra mönsterskapare som förstår stora kroppar och såklart lite könssjukdomar. Vi river av en golfig marsch, visslar, snackar tröstätning och hitlers pungkulor. Knastrigt ljud och stickklick bjuder vi på! Lyssna via en podcastapp eller direkt här. Vi finns som vanligt på facebook och instagram.
I den första delen av det tjugonde avsnittet pratar vi med vår fenomenala gäst Yarnesty, vad hon designat, vad vi stickar på och vad vi har för stickat på oss. Såklart pratar vi coowla cowlar, Annas OCD:gen och lite östgötsk dialekt. Mycket fniss, stickprat och lite allvar utlovas. Knastrigt ljud och stickklick bjuder vi på! Lyssna via en podcastapp eller direkt här. Vi finns som vanligt på facebook och instagram.
Avsnittsnoteringar:
Vi välkomnar vår gäst Anna ”Yarnesty” friberg för ytterligare ett gästinspel
Yarnesty presenterar sig och förvecklingen mellan gamla alpackaAnna och Anna som har alpackor….
Det knit-on:de avsnittet handlar om vad som hänt sedan sist, val, husköp och allt vi har stickat på. Dessutom diskuterar vi julgranar, mustascher, glögg med mjölk, tält och rosenvantar. Vi pratar om den bästa cirkusmarschen i mannaminne och kromatiska skalor. Lyssna via en podcastapp eller direkt här. Vi finns som vanligt på facebook och instagram.
Avsnittsanteckningar:
Woho! Vi är tillbaka!
Vi pratar om Annas stickfeber, husköp och behovsstickning av koftor
Moa stickar på rosenvanten till både barn1 och mamma och vill sticka ett par estniska vantar till sig själv
Den är skriven av den tjeckiska kompositören Julius Fucik, 1872-1916
Han har tjänstgjort under Wagner (vi måste nog gå ut med kontrainfo, fel Wagner...), varit dirigent vid Prags, Sarajevos, Budapests och Theresienstads stadsorkestrar.
Det sjuttonde avsnittet handlar om härliga hälar, genomskinliga skor, varför fiskläpparna ser ut som en påse, socialstyrelsen och snippstrumpor. Dessutom diskuterar vi dagens modefenomen med korta byxor och ankelstrumpor och konstaterar att vi frusit tillräckligt och inte behöver ha känslan som uppkommer vid skolstart. Vi pratar om den hääääligaste marschen i mannaminne och varför det går sådär när man blandar I12 med I14. Lyssna via en podcastapp eller direkt här. Vi finns som vanligt på facebook och instagram.
Avsnittsanteckningar:
Vi inleder med att prata stickfeber.
Moas stickfeber är bra, hon har precis lagt upp till en provlapp på Endurreisn
Annas stickfeber är bra trots liten stickskada. Vi utvärderar antalet använda stickningar och kommer fram till att Anna stickat på 5 av 7 stickningar denna resa.
Hällappar – vanlig på svenska (nordiska?) mönster men kan rätt lätt bli som en påse och få lite hål på sidan
Istickshälar – är smidig vid flerfärgsstickning och för att få likadana strumpor. Kan bli lite stram över hälen om man som Anna och Moa har höga vrister. Yarnesty har löst det fint med några extra varv.
Hälar med förkortade varv blir ofta effektfullt, fungerar bra i magic loop men kan få lite hål. För att undvika hålen gör vi helst german short rows då de blir fylligare än wrap and turn.
Vanilla is the new black är en form av förkortade varv eller hälkil. Eftersom vi har stickat den olika håll (uppifrån och ned vs nedifrån och upp) ser vi väldigt olika på den och möjligheten för att anpassa för foten.
Tomat-, fiskläpp– och fleeglehälen hamnar i samma kategori då de bygger på samma principer. Moa har enbart provat dem på barnsockar men är inte såld än. Anna har bara velat sticka fleegelhälen men inser sedan att hon redan testat den (men kan i skrivande stund inte förstå vilka sockor jag menade då….)
Vi diskuterar länge kring vilka skor som kan vara lämpliga för att vilka sockor, att vi inte äger några genomskinliga kängor men däremot varsitt par doc Martens.
Vi pratar också om hur vi bär våra sockor, olika längder på byxor och att skylta med symboler.
Annars är birkenstock och raggsockar det nya 2019… eller möjligen ett waldorfarv som spökar.
Moa skulle ha spelat den men I12 och I14:s noter blandades ihop och sen gick det som det brukar
Anna har inte spelat den, men tycker den låter lite som en hästmarsch
Vi konstaterar att Norrländska marscher är fina eftersom Anna lagom indoktrinerade Moas grannar med Bodens Ingenjörrsegementesmarsch på hög volym.
Den är skriven av Hermann Schmidt (1810-1846) i Berlin och är en travmarsch i baletten Der Schutzgeist
Hur den hamnade i Hälsningland? Antagligen med tyska musiker eller någon som fångade upp den lite klatschiga melodin från tyskland. På I14 (inte I4 som Anna säger) egen sida om marschen går att läsa lite kring hur de fick veta vem som var kompositör.
Nu är det två månader kvar till jul, och årets garnkalendrar börjar dyka upp! De flesta är beställningsvaror så de måste beställas i oktober för att hinna färgas/skickas i november och öppnas/njutas av i december. Kul tycker vi, och hoppas att ni också gör det.
Det är många indiedyers som lockar med garnkalendrar i år, men googlar man får man upp från både i år och tidigare år, så för att förenkla ert val har vi gjort en liten sammanställning av svenska kalendrar (Har vi missat någon så hör gärna av er med en länk så kan vi komplettera!).
Från norr till söder:
Limmo kör för tredje året i rad sin paketkalender med handfärgade sockgarn, totalt sex paket, ett för varje adventssöndag, ett för lucia och ett för julafton. Vi kallar det paket eftersom det inte bara är 100 gram garn utan även tillbehör och/eller mönster i varje paket. Hon kör i år en extra lyxig variant, men vad det innebär skrivs inte – vi gissar på lite annorlunda garnkvaliteter, och de där lite udda detaljerna som är hennes signum. För spinnare har hon även en ullkalender.
Manduzana från Vikbolandet kör även i år sin adventskalender med handfärgade garner. Du får totalt fem paket, ett för varje adevent och ett för julafton, med 100g garn i vardera. Det kommer vara olika garnkvaliteter och olika färger.
Emelily i Skene är en relativt ny färgare på indiehimlen, men även hon kör en garnkalender i år. Den är något mindre än Limmos, med fem paket med 50g sockgarn vardera, en för varje adventssöndag och ett för julafton. De fyra adventsnystanen är från hennes ordinarie, medan julafton är ett specialfärgat för tillfället. Emelily kör dessutom med två varianter, en med blå toner och en med röda, så du kan välja vilken färgskala du är mest bekväm med att sticka (Vi bara undrar: var är det gula alternativet?)
Garnlycka, den fantasifulla färgaren i Eslöv satsar på ett baskoncept på kalender med fyra garn, men har två varianter där hon lyxar till det på med kvaliteterna istället. Den första är EGO/GÅVA där hon kör på två sockhärvor, och två härvor superwash merino färgade i vad hon kallar “perfect match”, vilket är ett enfärgat garn och ett melerat som matchar med det enfärgade (Vilket med tanke på hennes fina melerade så som “björk” och “cirkus” vi tycker låter väldigt spännande). Skillnaden på EGO och GÅVA är såklart om leveransadressen och faktureringsadressen är samma eller olika. Hennes andra kalender är “Favoriter”, också den med fyra hundragramshärvor, men där man får testa hennes favoritgarnbaser.
Sist ut är Stick Och Spinn i Åkarp med den absolut mest avancerade kalendern, där det är en liten härva varje dag och två (matchande) på julafton. Alla kalendrar är olika, så man kan köpa flera om man vill ha många paket, eller scrolla igenom insta på andras paketöppningsbilder – och ändå inte bli spolierad.
Sedan finns det ju flertalet utomlands, särskilt brittiska och norska. I och med att garnkalendrar är beställningsvaror och tiden innan jul är begränsad sätter de flesta färgare ett tak på femtio kalendrar, så känner du att du har tid och lust på en garnkalender är det bättre att beställa den förr snarare än senare. Ha kul, och tagga oss gärna så vi får se hur det går om du postar bilder på instagram!
Glad advent /Garnbaciller.
Det sjuttonde avsnittet handlar om vår senaste yarnotour, hur många Visjöhärvor man får in på en toalett och hur man inte köper garn för pengarna. Vi pratar om hur bra stickningen är som hobby, pansarvagnar och om Leif GW:s väst. Skratt och skönsång (x 2) utlovas. Lyssna via en podcastapp eller direkt här. Vi finns som vanligt på facebook och instagram.
Avsnittsnotiser
Vi inleder med att prata om yarnotour och hur man konstruerar en sådan.
På den senaste touren började vi hos Ankis design i Hylte bruk där Moa köpte garn till en Endurreisn medan hennes barn åt grus.
Anna köpte bara saker som inte räknas dvs ett nystan Trekking och två härvor Arwetta.
Vi gjorde ett kort pitstop i lekparken och spontanstannade på Fabriksbutiken i Kinnared där barnen fick förkläden.
Vi for raskt vidare genom skogen till Knit One Purr One i Folkared. Precis intill bryggeriet. Elisabeths man välkomnade oss och Anna impulsköpte Jamieson&Smith 2ply till nått slags flerfärgsstickat ok.
Därefter var det mutbullar, skönsång och gasen i botten som gällde för att komma hem till poddkojan.
Moa stickar just nu på sin Smide (kofta) och Anna på sin Visser (tröja).
Vi går raskt in på dagens tema: Garnfällan!
Det hela började med att Anna köpt garn för pengarna och sorterat sin stash. Där i finns 16 kg garn vilket motsvarar ungefär 4,5 mil garn.
Hade Anna köpt garn för huspengarna hade det varit 3334 härvor Visjö vilket motsvarar 333,4kg garn (stashen utgör 5% av detta….) vilket fyller ungefär 1 mindre toalett.
Hade vi fyllt ett hus med garn hade det blivit ungefär 185 294 härvor vilket skulle kosta 28 miljoner. Anna vill hellre köpa hus vid havet istället.
I garnlagret fanns då (host) 27 härvor Visjö vilket uppgår till en kostnad på 4050kr. En spottstyvel om man jämför med huspriser och andra kostander.
För ungefär 4000kr får du: 359L cola, 10 stockar snus, ett allkort på friskis eller 40,5kg godis.
40,5kg godis motsvarar ungefär 143 000 kcal vilket skulle motsvara en viktuppgång på 20kg (1kg kroppsvikt ner/upp = 7000kcal). Eftersom Anna har gått ned ca 30kg (då….) under våren har hon ju 10kg kvar att köpa garn för. Dvs raten blir 1,35 härva visjö/nedgånget kilo! Då finns det i skrivande stund 15 härvor kvar……
Byter vi till mer produktiva hobbys så får du ungefär 7 härvor visjö för Leif GW:s väst.
Hade vi räknat i Sisu hade det istället blivit 10 000 nystan och det hade fyllt ett större badrum.
Sammanfattningsvis: KÖP MER GARN!
Det vi verkligen vill säga är: stickning är en bra och billig hobby. Börja cykla, köp mer garn och ha inte dåligt samvete för att du köper garn. Men framförallt: sluta skamma din partner för att hen köper garn.
Det är en mycket känd marsch men kanske inte riktigt lika känd som typ Marcia Carlous Rex. Men det finns i alla fall många texter och snapsvisor skrivna till den.
Det är lite oklart vem som skrivit P10:s marsch men den har spelats sedan 1880-talet i Sverige och är antagligen lånad från Europa någonstans. Vi har som vanligt läst marschnytt för att få bra info.
Vi gilar den och uppmanar er att lyssna på den när ni stickar, sjunga nån snapsvisa och bara tänka pansarvagn.
Det sextonde avsnittet handlar om saker vi gillar att sticka på sommaren och stickat vi har på oss på sommaren. Vi pratar om Vera, hur man blir en härmapa och varför man inte ska bajsa där man äter. Det blir fniss, skratt och en och annan politisk inflikning. Lyssna via en podcastapp eller direkt här. Vi finns som vanligt på facebook och instagram.
Avsnittsnotiser:
Vi inleder med att konstatera att vi sitter på samma ställe med en köksbordslängd mellan oss och är lite trötta efter dagens tur på GeKås.
Men vi har S E M E S T E R och har återfått sticklugnet.
Blushen (kofta) ligger och väntar på nytt garn och hon fick därför påbörja en Smide i Mohair Tweed från Magasin Duett.
Mönstret är genialiskt skrivet av Ivar Asplund. Det finns både i boken Sticka Flätor men han själv rekommenderar att läsa det som finns på lantliv.
Moa har också lagt upp till ett par tipsy toes (sockar).
Annas stickfeber är bra, hon har återfått lugnet och har stickat klart sin VegaVera och ett par strumpor. Därför har hon börjat på sin Visser, även det i mohair tweed från Magasin duett.
Dessutom la hon, efter att ha glömt stickningen hemma, upp till ett par tipsy toes.
När det blev sådär varmt i maj så fick VegaVera ligga och gotta till sig och Anna la upp till en deschain (tröja) istället. I ett garn hon tidigare stickat en kofta i men repat upp pga tokigt stor.
Vi går raskt in på dagens tema: sommarstickning
Sommarvärmen i maj gjorde att antalet lintoppar ökade frekvent i instagramflödet. Pom Pom släppte ett helt nummer med sommarstickningsplagg. Moa föredrar interweavs nummer istället.
Moa tycker att sommartoppar/linnen är ett superbra projekt för att det syns och blir snyggt. Hon har stickat en Regatta Tea.
Som mönster gillar Anna: Zinone, Camelia Tea och Siesta Key Tea (Maria Magnussons). Men hon har mest på sig ylletröja på sommaren, på kvällen
Hipp hipp hurra! Idag är garnbacillers födelsedag. Vi fyller ett år och firar med att önska oss en liten födelsedagspresent! Tack till alla fantastiska lyssnare, ni är bäst! Lyssna via en podcastapp eller direkt här. Vi finns som vanligt på facebook och instagram.
Det femtonde avsnittet handlar om hur det är att ha migrän, benbrytare och hur man stickar med dessa människor i sin omgivning. Vi pratar om Vera, Siri, fulla tår och vad man stickar på sjukhus egentligen. Det blir fniss, pruttljud, skönsång och ett och annat stickspår. Lyssna via en podcastapp eller direkt här. Vi finns som vanligt på facebook och instagram.
Avsnittsnotiser:
Vi inleder med livsuppdatering: en har migrän (Anna) och en har brutna ben (Moa)
Hon drabbades av garnköpardjävulen och har köpt visjögarn till en hönsestrikkad kofta, Verakoftan (inte knytblusen) och mohair tweed från magasin duett till Visser.
Moas stickfeber är lite mer av en influensa. Även hon har stickat på knytblusen Vera, blush cardigan, Orri (sjal) från samma mönsterskapare som Vanguard och barn1s Flax.
Vi pratar också om skillnaden mellan nybörjarstickare och erfaren stickare och hur man står ut med låååånga partier slätstickning
Dagens tema handlar helt enkelt om migrän och brutna ben. Vi pratar om vad man stickar på sjukhus, som anhörig, som den sjuka och varför det är bra för oss.
KAL – Moas stickning går framåt men har stora mängder garn kvar trots världens bästa Gittan på Stickalätt. Vera kommer bli minst lika bra som VitaminD som jobbkofta.
Anna stickar på hon med trots måna modifieringar. Hon trivs med garn, möster och storlek. Den blir fin och kommer passa bra även till shorts.
Först får ni höra oss sjunga och tydliggöra varför det är en migränbenbrytarmarsch.
Den är skriven av marschkungen Sousa him self. Eller snarare, det är hälften lånat från en publicerad marsch av en icke avliden kompositör som gjort. Originalsången heter The Army Goes Rolling On och brukar sjungas av amerikanska armén.
Vi konstaterar att vi får prata mer om Sousa en annan gång.
Det fjortonde avsnittet handlar om koftor, knytblusar och kulturkoftor. Vi pratar även om Birger Schlaug, Siri Derkert, koftor i kubik och brutna ben. Självklart pratar vi om den koftigaste av marscher och om James Thomas Brudenells bidrag till stickningen. Det var rätt länge sedan vi spelade in pga migrän och brutna ben så vi refererar till snö, påsk och kyla. Men det är så det går ibland….. Lyssna via en podcastapp eller direkt här. Vi finns som vanligt på facebook och instagram.
Avsnittsnotiser
Vi börjar med att inse att det var länge sedan vi poddat och att vi fått migrän och brutna ben på halsen sedan sist.
Moas stickfeber är lite mer av en förkylning men hon stickar på en blush cardigan i en tråd alpacka och en tråd kdi silk mohair.
Hon har också stickat klart ett par sockar,barn1:s Deschain och säkert något mer som vi har glömt.
Annas stickfeber är bättre en förra gången och hon har hittat lugnet igen. Hon har stickat klart sin good vibes (sjal), börjat på en present och stickat en bra bit på Find your fade (sjal).
Hon har dessutom upptäckt att Sammal är tokigt stor så den har hamnat i högen för saker som borde repas upp.
Vi börjar prata om Team Knytblus, vår eminenta KAL som protest mot patriarkala strukturer, Horace Engdal, när kvinnor får bära hundhuvudet för männens svineri och helt enkelt bara backa Sara Danius (här finns mer info).
Moa ska sticka knytblusen Vera men det var svårt att hitta rätt garn i rätt färg. Men tillslut blev det Permins Esther i turkos.
Anna velade mellan Vera och Anti men valde Vera, om än en rätt modifierad version. Däremot valde hon garnet på stickfasthet istället för mönster eller garn först. Det blev järbos llama silke i ljunglila.
Vi går tillslut in på dagens tema: Koftor!
Istället för att prata konstruktion, knapphål eller liknande koncentrerar vi oss på olika typer av koftor. Följande kofttyper tycker vi finns
Vi pratar om fördelar med koftan, hur man kan ha det till jeans och fräna t-shirts eller bara hemma och slöa.
Efter lite om och men har vi fått ett recentionsex av boken Kulturkoftor av Celia B. Dackenberg. Samma kvinna som har skrivit sagornas stickbok.
Boken faller oss verkligen i smaken och vi har både skrattat och gråtit när vi läst den. Berättelserna om Nils Strindberg och hans ballongfararkompisar, och Aurosenius är några som gripit tag lite extra.
Mellan 1:24.00 och 1:38.00 pratar vi om avsnittets marsch – lätta kavalleriet
Vi försöker reda ut vår melodikryssvarning till härledning till varför lätta kavaleriet är en koftmarsch.
Marschen är skriven av Franz von Suppé och den är en ouvertyr till operetten med samma namn.
Det är en ganska ploppig marsch som vi tror att de flesta av er känner igen då pippi glatt sjunger om den när det snöar (uppmärksamma lyssnar vet att ni faktiskt just hört några sekunder av denna marsch eftersom det är vår marschjingel).
Lord Cardigan som är avsnittsmarschens huvudperson var i alla fall en riktig mansgris och försökte göra sig ett namn. Han var med i lätta kavalleriet under krimkriget, gjorde taktiska misstag och skapade dödsritten vid balaklava.
Kopplingen till koftor är solklar, för att promota cardiganen/koftan behövdes ett bra namn och man lånade lite från herr James Thomas Brudenell. Lite som för lord Raglan.
Vi avslutar marschpratet med att konstatera att det är en kul marsch att spela framförallt i hornstämman. Tuban har gruvligt mycket förslag oavsett om det är symphonieorkester- eller blåsorkesterarr. Versionerna för bara brass låter bättre.
Känner du som vi att vissa saker är värda att stå upp för, och att du just nu saknar en Knytblus i garderoben? Gillar du att sticka eller virka? Då tycker vi att du ska gå med i vår knit-along #teamKnytblusKAL där vi tillsammans stickar/virkar oss varsin Knytblus för att visa vårt stöd för Sara Danius och protestera mot Svenska Akademiens ryggradslösa beteende.
Vi stickar knytblus för att vi tycker att det är viktigt att anklagelser som framkommit i samband med #metoo tas på allvar och utreds, att fel ska rättas och brott polisanmälas istället för att sopas under mattan.
I vår KAL väljer du mönster och garn själv. Alla får vara med, och det finns ingen tidsgräns. I facebookgruppen TeamKnytblus finns inspiration och mönstertips, tillsammans med stöd och hjälp av andra kraftivister. Bli kraftivist du med! Tagga dina bilder i social media och ravelry med #TeamKnytblusKAL så ses vi i flödet!
Det trettonde avsnittet handlar om färg, färg och ännu mera färg. Vi pratar även om varför grönt är skönt, gult är vackert och om garnfärgning som integrationsprojekt. Självklart pratar vi om den färggladaste av marscher och om team Widqvist eller team Rydberg vinner. Lyssna via en podcastapp eller direkt här. Vi finns som vanligt på facebook och instagram.
Avsnittsnotiser:
Vi börjar avsnittet med att konstatera att det sket sig x 2 och att vi äntligen lyckats podda igen. Därför kallas avsnittet 12 +1
Anna berättar om jobbliv och Moa om sjukliv
Eftersom vissa av oss är lite nördiga berättar Anna om influensatyper och varför årets vaccin inte tagit speciellt bra.
Vi går raskt in på vår stickfeber. Anna har varit lite rastlös i sin sticking och påbörjat och stickat på en massa nya projekt som: sammal, good vibes, skitkallttröjan i garn från we are knitters, sockan som inte blev, Riddari,sumpanvatntar och lite så
Moa har stickat klart stag head pullover men den måste visst sys ihop också. Därför tog hon tag i UFO-korgen och stickade på pomkoftan. Men så måste den också sys och barn2 bryter av stickan….
Hon har, trots sjukstuga, stickat klart sin egenspunna vanguard som nu fungerar finfint som cykelmössa
För att utmana sig själv valde Moa att delta i Ravellenics med sin Deschain tea. Vi pratar om hennes lingarnsanafalfabetism och om att det kanske kan vara bra med en fejsöm på ärmen.
Vi går in på dagens tema: färg, färg ochännumerafärg!
Vi konstaterar att i år är det smutsrosa, att man kan bli glad av glada klänningar och hur det är att ha en sjukhoodie.
Vi pratar också om att 90-talet hade så mycket mer färganalys än något annat årtionde
Mellan 1.26:00 – 1.36:50 pratar vi om den färggladaste av marscher – Norrlandsfärger
Den är skriven av stockholmaren Viktor Widqvist men inte alls lika struttig som blågul
Widqvist började sin bana inom industrin men tog sedan värvning som stabstrumpetare. Han tog en musikdirektörsexamen, arbetade i olika militärmusikkårer i Boden, Karlsborg och Stockholm fram till 1925.
Dessutom fanns en viss tävlan med en viss herr Rydberg. Rydberg har en egen dag och kallas ibland svenska marschmusikens fader. Även om blågul och norrlandsfärger är några av de mest tongivande.
Vi får helt enkelt prata om: på post, på vakt och i beredskap en annan dag. För vi har både team Rydberg och team Widqvist i podden.