No 6 – Vem är du? Vem är jag?

Det sjätte avsnittet är tänkt som ett presentationsavsnitt för alla fina nya (och gamla) lyssnare vi fått sista tiden. Vi pratade om vem vi är, hur länge vi har stickat, varför stickning är en bra medicin och en riktigt godmorgonsång. Lyssna via en podcastapp eller direkt här. Vi finns som vanligt på facebook och instagram.

IMG_1913
Avsnitt sex –  lär känna oss och vinn en stickpåse!

Avsnittsnotiser

  • Vi börjar med att hälsa alla nya och gamla lyssnare välkomna till vår pod och till presentationsavsnittet!
  • Anna berättar glatt att hon är den från Östergötland och som under tvång kan prata på lokalmål men inte gör det eftersom man ”inte får nått rajraj när lampan är släkt om man har en ful dialekt
  • Hon fortsätter berätta om var hon bor, att hon jobbar som agent och att hon gillar bakterier, immunförsvar och medicinsk pedagogik.
  • Moa berättar att hon bor i Falkenberg men inte säger nyckelen, gurkburk eller gurkburk eftersom hon är från Västmanland (och ja, det kan man höra ibland….)
  • Även hon berättar om lärarjobb, vildingar, hus, man och så.
  • Anna avslöjar sin stora avundsjuka för att Moa har cykelavstånd till havet. I Östergötland finns bara mjäkigt ”hav”.
  • Vi funderar över hur länge vi känt varandra och kommer fram till att vi träffades i januari 2004 på Orkester Mälardalen (finns inte mer tyvärr….) dvs när vi båda gick på gymnasiet.
  • Sedan fortsatte vi umgås på distans, lyssnade på Lasse ihop (som sen svek oss) började plugga på universitetet, var med i samma fantastiska studentorkester (Moa, Anna och hennes kräftkepsman finns med i filmen), bodde ihop, flyttade isär, fick barn ihop och ja eh, blir lite interna ibland.
  • Anna var lite osäker på om det var fler som ville lyssna på en pod om marscher, stickning och autoimmuna sjukdomar men det verkar ha gått hem.
  • Moa ser marschdelen som sin mission och återigen konstaterar vi att marscher, schlager och opera inte är så långt ifrån varandra (lyssna på avsnitt 1 om ni vill veta mer)
  • Marscher och stickning hänger så fint ihop tycker Anna eftersom det handlar om takt, ton, rytm och att så enkla saker som en ton/maska kan skapa nått helt nytt och häftigare
  • Vi pratar om vad stickningen botar för både Anna och Moa. Allt från smärtor i nervskadade armar till binjurebarksvikt.
  • Handens monotona rörelser och stickningens effekt på kroppen avhandlas. Orkar man inte sticka kan man alltid sova med en härva garn i famnen.
  • Moa konstaterar att hon, tillskillnad från ”alla” andra inte lärde sig sticka på syslöjden utan bara virka.
  • Hon började virka igen 2007 efter lite upphåll.  Då blev det både ett par virkade vantar och lite annat smått och gott.
  • Eftersom virkningen är inkörsporten till tyngre grejer så började hon sticka nånstans 2008 ungefär. Sedan gick det som det gick.
  • Med sin mammas stöd och efter att ha fått både sin mammas och gudmors garnlager stickade hon sin första kofta nånstans runt 2009. I lite stickig pälsull, kanske inte att rekommendera.
  • Anna lärde sig sticka när hon var 6 år av sin mamma och sedan i skolan. Eftersom hon, på sant waldorfmanér, skulle lära sig förstå redskapens värde fick hon börja sticka på inte så välslipade blompinnar. Det rekommenderas inte.
  • Hon stickade allt från små djur till olika stora vantar.
  • På gymnasiet var det dags för frigörelse från livet i allmänhet, erytmitofflor och waldorfarv i synnerhet så då dog stickningen.
  • 2008 var hon i Norge, frös och lärde sig sticka sockor. Sedan fastnade hon i stickningen igen.
  • När ortopeden fick för sig att såga av humerus och skruva ihop det igen i en annan lutning blev de så glada att de råkade kapa radialisnerven i all hast. Det gjorde att Anna fick lära sig sticka igen, för tredje gången.
  • Vi pratar kort om plexusskador, hur det är att ha en udda skada som alla läst om men aldrig träffat på i verkligheten, bra förlossninsvård osv.
  • Moa ställer den knepiga frågan om ett projekt som representerar mig som stickare.
  • Anna får genast problem, de gråa koftor hon stickar ofta representerar inte riktigt hennes ganska färgglada personlighet. Men de är ett måste i en ganska strikt universitetsvärld där marinblått, grått och svart är normfärger  för att inte sticka ut allt för mycket (Lyssna på Annakarin Nybergs sommar för en bättre beskrivning).
  • Tillslut kommer Anna på att hennes hönsestrikade glada cowl representerar henne bra. Inte bara med alla roliga mönster och restgarner utan processen dit med räkna, tänka och excella.
  • Moa har lika svårt hon att välja projekt. Hon kommer tillslut fram till att hennes ofärdiga långkofta, Pi-cardigan i alpacka får representera henne. Den har ränder som representerar talet Pi med decimaler. Helt enkelt väldigt typiskt Moa med kombinatorik (av intressen), lite nördigt och nått nytt sätt att sticka på. Eftersom hon räknat fel, garnet tagit slut x2 ligger den nu till sig och vilar.
  • Ett färdigt projekt som också är mycket Moa är hennes addison shawl shrug (kofta) i visjökaramellgarn och ett som vi färgade tillsammans med hennes stora vilding (och den lilla i magen). Den har förlängd rätstickning, glada färger och såklart väldigt varm. Allt sådär typiskt för Moa.
  • Mellan 43:45 och 47:45 pratar vi om poddens ”marsch” vilket inte är en marsch utan Svenska arméns revelj.
  • Den är troligen skriven av Johann Heinrich Walch innan 1814. Han föddes 1775 i Grossenhausen och dog 1855 i Gotha i nuvarande Tyskland. Han var militärmusiker, spelade valthorn och skrev Pariser Einzugsmarsch.
  • Reveljer är lite som ”godmorgon är du riktigt vaken än” och är glad, pigg och kan spelas på allt från soloinstrument till pampig orkester. Moa förknippar den mest med att inte hunnit äta upp sin frukost i tid….
  • Bernhad Crusell träffade mr Walch och var så imponerad att mötet dokumenterades i Crusells memoarer.
  • Som sista lilla detalj presenterar vi vår instagramtävling där man kan vinna en finfin stickpåse (se bilden ovan).
  • Vi avslutar med att säga tack och förlåt!

Vill ni höra musiken på spotify har vi en spellista där all musik vi pratar om finns att lyssna på!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s